Eskapisten: redux

Rollspelsäventyr

Körsbärsträdet (Hammaren & Trollspöt)

Av: Nils Hintze

Fiktionslek

Fiktionsleks lilla uppstickare Oktoberlandet: Hammaren & Trollspöt dök upp från ingenstans och charmade byxorna av den svenska rollspelsintelligentsian. Enkelt illustrerat och med en layout som mer påminde om en roman än ett rollspel gjorde det ett spartanskt intryck. Men under den enkla ytan dolde sig en helt egen och fantastisk spelvärld, beskriven med litterära grepp och med ett språk som höjde sig en bra bit ovanför den normalt så torftiga rollspelsprosan.

Därför är det extra roligt att se att den höga nivån bibehålls i det andra pdf-släppet till spelet, äventyret Körsbärsträdet av Nils Hintze. Det stramt formgivna dokumentet klockar in på 17 sidor och är smakfullt men mycket sparsamt illustrerat av Magdalena Csiky. Äventyret, eller spelledarmanus som det kallas här, är baserat på Anton Tjechovs klassiska pjäs Körsbärsträdgården från 1904.

Bara det faktum att Hintze valt att inspireras av en rysk pjäs från sekelskiftet känns uppfriskande. Det här är så långt ifrån Trudvangs hormonstinna dvärgar och Noirs pojkrums-Chandler man kan komma.

I Körsbärsträdet får vi stifta bekantskap med den vackra arkeologen Anya Ranevskaja och hennes något excentriska familj som tillsammans står inför ett präktigt moraliskt dilemma. Familjens stolthet, den vackra körsbärsträdgården, har slutat blomma och med det är även klanens försörjning hotad. Anya kallas hem till familjegården för att lösa problemet på ett annorlunda vis. Med henne följer naturligtvis rollpersonerna. Det blir början på en dramatisk vecka som innefattar allt i från olycklig kärlek, urgamla hemligheter, intrigerande bybor till mystiska väsen.

Nu är det inte handlingen som är Körsbärsträdets största behållning. Nej, det är karaktärsskildringarna och Hintzes språk som är de stora utropstecknen. Jag vet inte i hur stor grad personerna i äventyret är baserade på pjäsens rollfigurer, det spelar egentigen ingen roll, för de är bland de bästa karaktärer jag läst i ett äventyr. Den misslyckade brodern Klenodan som slösar bort sitt liv vid biljardbordet eller den förvirrade matriarken Andreia som definivt sett bättre dagar och mest dricker sekt eller ägnar sig åt sin aggressiva knähund Mops, bara för att nämna två exempel. De är alla sammansatta figurer, mer eller mindre humoristiskt skildrade och med varierande mål.

Finns det inte något negativt att säga om Körsbärsträdet då? Jodå, det hade inte skadat med några fler illustrationer. Csikys eleganta teckningar ger definivt mersmak. Dessutom kan jag tycka att det är väl många namn att hålla reda på för ett så kort äventyr. Jag skulle inte rekommendera Körsbärsträdet till en nybörjare, men alla andra som är nyfikna på Hammaren & Trollspöet gör klokt i att bege sig till Fiktionsleks webbsajt och ladda ner äventyret.

Du hittar Körsbärsträdet här.

Film

Stardust

Regi: Matthew Vaughn

(Tidigare publicerad på Film.nu)

Någonstans på den brittiska landsbygden ligger den lilla byn Wall där unge Tristan (Charlie Cox) bor och drömmer om en mer spännande tillvaro. Han uppvaktar den lokala skönheten Victoria (Siena Miller) utan att inse att hon är fullkomligt ointresserad av honom. Så en dag ser han en stjärna falla och får den fagra flickan att lova att gifta sig med honom om han kan hämta stjärnan till henne. Nu råkar det sig så att en bit utanför den lilla byn ligger en urgammal stenmur som sägs gränsa till en annan värld. Naturligtvis måste Tristan bege sig över den magiska muren för att hämta sin så eftertraktade stjärna. Något som visar sig vara enklare sagt än gjort.

Som ni förstår är det här en klassisk saga med allt vad det innebär. Under filmens dryga två timmar får vi stifta bekantskap med häxor, magiska djur, intrigerande prinsar och annat löst folk. Det visar sig att den fallna stjärnan dessutom har nyckeln till vem som ska ta över makten i det sagolika riket och är ett hett eftertraktat villebråd. Stjärna och stjärna förresten, hon ser ut som vilken ung dam som helst och spelas av Claire Danes.

Stardust är en film som inte tar sig själv på särskilt stort allvar. Gaimans historia leker med klichéer och tar ut svängarna rätt så rejält på sina håll. Nu är det ingen barnfilm, nej blod flyter friskt under den hetsiga jakten på stjärnflickan. Samtidigt har filmen en del problem med tempot och är ibland ordentligt seg. Värst blir det under de partier då de olika fraktionerna rider kors och tvärs över riket noggrant illustrerat med några helikoptertagningar för mycket.

Charlie Cox är perfekt som valpig ung man som under filmens gång blommar upp till en stilig äventyrare. Mindre lyckad får jag nog säga att Claire Danes är i den kvinnliga huvudrollen även om den brittiska accenten sitter som den ska. Michelle Pfeiffer tar ut svängarna som ondskefull häxa utan att göra bort sig. Men det är Robert DeNiro som den fjollige luftpiraten Kapten Shakespeare som är filmens största behållning.

Stardust påminner om den typen av fantasyfilmer som gjordes på åttiotalet. Jag tänker på Labyrinth, Legenden och Den Oändliga Historien. De var inte alltid särskilt lyckade som filmer men de var gjorda med gott humör och en stor portion charm. Något som definitivt lyst med sin frånvaro i den här genren de senaste två decennierna.

Tyvärr är Matthew Vaughns regi inte alltid helt lyckad, humorn är av varierande kvalitet och filmen skulle tjänat på att kortats ner en bit. Tydligen tackade Terry Gilliam nej till att regissera då han var trött på sagor efter den pärsartade inspelningen av Bröderna Grimm. Om det är någon hade kunnat lyfta Stardust ännu en nivå så är det Gilliam. Nu blev det en charmig och underhållande matinéfilm. Det är inte fy skam det heller.

Litteratur

Skördedrottningen

Av: Andreas Marklund

Järnringen Förlag, 293 sidor

Skördedrottningen är Järnringens fjärde roman och dess första bidrag till den i svenska mått så eftersatta skräckgenren. Jag hade höga förväntningar på boken, inte konstigt med tanke på förlagets tidigare så utmärkta utgivning. Till det yttre är det också en mycket vacker lunta man lyckats klistra ihop med ett riktigt suggestivt omslag som grädden på moset.

Och det börjar bra. Första kapitlet sätter stämningen alldeles lysande. Det märks direkt att Marklund inte trivs bland de så talrika svenska deckarförfattare som dominerar litteratursverige. I Marklunds litterära värld handlar det mycket om de små detaljer som är så viktiga för att skapa den där småmysiga ryskänslan som Lovecraft patenterade. Johan Ajvide Lindqvist är en annan relevant referens, även om han har en väsensskild stil.

Vi får följa akademikern Olof som lever ett inrutat och tryggt liv som forskare på Göteborgs universitet. En dag får han ett paket med en cd-rom skiva full med konstiga artiklar. Avsändaren visar sig vara en gammal studiekamrat som flera år tidigare begav sig till Norrbotten för att forska i gamla myter och sägner. Snart dras Olof och hans vän Carolina in i en allt mer absurd historia där mystiska rojalistiska sällskap, nazister och underliga lantbor bara är början.

Parallellt med Olofs historia berättar Marklund om en liten grupp svenska soldater som tillsammans med en kvinnlig professor ger sig av på ett mystiskt uppdrag i Norska fjällen. Mitt i det brinnande krigets 1942.

Det är en bra historia och Marklund har ett bra driv i berättandet. Han använder sig ytterst effektivt av den svenska vildmarken och den ödsliga fjällvärlden. Överhuvudtaget ger naturskildringen Skördedrottningen en alldeles egen karaktär som känns fräsch och egen.

Ibland blir det tyvärr lite för mycket av det goda och framförallt mittenpartiet av boken går nästan ner sig i alla sidotrådar och konspirationsteorier som dyker upp. Det finns även ett par scener som hade mått bra av att putsats lite ytterligare på och dialogerna skorrar ibland en smula falskt.

Men det visar sig trots allt vara petitesser i sammanhanget. Skördedrottningen är en intelligent skräckroman som lyckas överraska ända till sista sidan. Jag ser redan fram emot Andreas Marklunds nästa roman.