Eskapisten: redux

Här är andra intervjun som ursprungligen gjordes för Fenix, den här gången med upphovsmännen till den utmärkta rollspelsbloggen A Game of You. Kom ihåg att intervjun gjordes way back i februari så ta det för vad det är.

Berätta kort om er själva. Vilka är ni som driver A Game of You?

Jonas, snart 32 år, arbetar som originalare/grafisk formgivare. Bor i Stockholm, men ursprungligen från Östergötland. Övrigt av intresse: Layoutar fansinet Den Fjättrade Gåsen.

Anders. Jag fyller 32 i år, bor i Hägersten söder om Stockholm och jobbar på bibliotek. Jag gillar att läsa och att hänga med min familj.

När introducerades ni till rollspelshobbyn och vilka spel (ej Forge) har betytt mest för er?

J: Som många 70-talister började jag med den första svarta Drakar och Demoner-lådan i mitten av 80-talet. Förutom det spelet är det förmodligen Unknown Armies som påverkat mig mest eftersom det var det första spel jag stötte på som sa vad det gjorde och gjorde vad det sa. Det knockade mig totalt, och såhär i efterhand kan jag se att det pekade framåt mot de fokuserade Forge-spelen; både vad gäller att så tydligt lyfta fram ett tema och samtidigt erbjuda verktygen för att undersöka det i spel.

A: Jag började spela regelbundet när jag var tolv-tretton år ungefär. Drakar och Demoner var jätteviktigt för det var det första spelet och på många sätt det enda jag spelade i någon större utsträckning. Jag nämner HeroQuest också för det räknas inte som ett Forge-spel idag men var min ingång till många tankar där och en brygga mellan mitt gamla spelsätt och nya stilar.

Hur kom ni i kontakt med The Forge och hur länge har ni varit involverade i scenen?

J: Jag vet inte om, och på vilket sätt, vi är ”involverade i scenen”. Snarare står vi väl lite vid sidan av och, som det heter, gör vår grej. Självklart har vi en del kontakter med amerikanska spelkonstruktörer och aktiva bloggare/skribenter, liksom liknande personer i Sverige och övriga Norden, men särskilt involverade tycker jag nog inte att vi är.

Förmodligen var det Anders som fick mig att börja läsa mer regelbundet på The Forge – fast via Polaris, Primetime Adventures och diverse bloggar. Jag började läsa Actual Play-delen av forumet och sedan ledde nyfikenheten mig vidare till teoriartiklar och andra diskussioner.

A: Jag hittade dit för att jag var otillfredsställd med vad jag kom tillbaka till efter ett längre uppehåll från rollspelandet. Jag ville ha något annat och sökte efter det.

Kan ni förklara på vilket sätt teorin från The Forge har utvecklat ert spelande?

J: Indirekt genom en massa bra spel …

Mer direkt: Jag har fått en vokabulär för att snacka om spelandet och vad jag vill ha ut av det. Diskussioner och teorier har ställt mina djupt rotade föreställningar om hur det ”ska vara” på ända, och jag har börjat fundera över vad jag verkligen tycker är roligt i spelandet.

Den underliggande mentaliteten om att man ska skippa det man tycker är ointressant och gå direkt på det man tycker är intressant känns oerhört befriande. Och det är inte bara tomt prat utan man får också verktygen för att göra detta.

Till sist, och kanske viktigast, lyfter teorin fram den sociala aspekten av spelandet och ställer ”in game-grejerna” mer i bakgrunden. Rollspel är ju en social aktivitet och det är trist att inte fler – spelmakare såväl som spelare i allmänhet – vågar uppmärksamma, utforska och diskutera gruppdynamik, sociala kontrakt och förväntade roller i spelgrupper.

A: Precis vad Jonas säger. Teorin ligger till grund för en bunt med välgjorda spel som är riktigt roliga att spela, skiljer sig från varandra och ger mig vilt varierande spelupplevelser och får mig att fundera på hur och varför jag spelar rollspel, men även gör andra saker i mitt liv.

Vad är det ni tycker är så lockande med Story Now-spel?

J: Det är väldesignade spel utan dödkött; man kan lita på att de gör sitt jobb. De fokuserar på det intressanta – att ta ställning och fundera kring för mig viktiga frågor (det vill säga tematiskt spel).

Sedan ska jag inte sticka under stol med att nytänkandet – nya och annorlunda spelsätt och -mekaniker – är lockande i sig.

A: Det är vad jag är ute efter: tematiskt spel. Som tur är finns det många väldesignade spel som stödjer den agendan, ofta på sinsemellan väldigt olika sätt. Jag tittar först och främst efter spel som hjälper mig göra saker jag inte redan kan eller annars sjabblar bort. Så är det som Jonas säger ett sätt att spela med system och regler som ofta tar stor hänsyn till sociala aspekter och spelarna som människor.

Hur ser ni på Forge-scenen i Sverige, finns det någon att tala om överhuvudtaget?

J: Nej. Det finns en del som spelar mer eller mindre regelbundet, liksom några som konstruerar spel inspirerade av The Forge, men någon regelrätt svensk scen tycker jag inte att man kan tala om. Vilket kanske är bra. Det vore rätt tråkigt och fantasilöst med ett ”Forge Sweden”. Hellre då att man gör något eget genom att inspireras av tankar och teorier, men sätter en personlig prägel på det; en twist.

Arbetar ni själva med något spelprojekt?

J: Nej, men naturligtvis har jag en del idéer.

A: Nej, det gör jag inte.

Om ni fick välja ett spel för att introducera en person till Forge-scenen, vilket skulle det vara och varför?

J: Dogs in the Vineyard. Det är oerhört bra skrivet – Vincent Baker är pedagogisk och inspirerande utan att det blir vare sig torrt eller för flummigt – samt har ett system som är tajtare än det mesta och leder smidigt, men obönhörligt, deltagarna till att behandla spelets tema.

A: Jag säger Polaris som ger mig vad jag alltid hoppats rollspel ska vara och rollspel som fantasy, myt och saga i synnerhet. Ett fantastiskt och fascinerande spel som man borde prova om man är intresserad av spel som umgängesform och underhållning i någon form överhuvudtaget. Polaris har också några av de mest snillrika och eleganta auktoritetsfördelningsreglerna jag stött på i något spel som kommer från The Forge.

A Game of You