Eskapisten: redux

Svenska Dagbladet ägnar idag första sidan och nästan en helsida i kulturdelen åt illustratören Peter Bergting. Skoj, såklart, även om intervjun är ganska substanslös. Sen kan jag inte komma ifrån att hela grejen med att ett produktionsbolag köper filmrättigheter känns lite som en icke-nyhet.

Men ändå,  bra att Bergting uppmärksammas. Han är helt klart den mest lysande stjärnan på Sveriges lilla rollspelsillustrationshimmel.

En lustig detalj är att Svd-reporten skriver att Bergting började sin bana som illustratör för ”det numera kultklassade rollspelet Drakar och Demoner”.  Kultklassat? Haha.

Svenskan står för dagens kulturgärning.

Du hittar artikeln här.

Det här måste vara något nytt: ett rollspel som är baserat på…en trailer.

Japp, ni läste rätt. The Great War of Magellan är det sprillans nya rollspelet som är baserat på trailern med samma namn. Bakom trailern och konceptet står ingen mindre än Starbuck från originalversionen av Battlestar Galactica.

Richard Hatch, som han heter, skramlade ihop pengar för att filma en sorts pilot-trailer för några år sen ihopp om att tv- och filmbolag skulle nappa och köpa rättigheterna. Nu blev det inte så.

Men ett rollspel blev det. Amerikanska DGP Games (nej, jag hade aldrig hört talas om dem innan) ligger bakom och spelet finns nu att köpa på Leisure Games.

Ajuste. Ni hittar trailern här.

Maffigt va?

Hihi.

Den något på rpgnet något kontroversielle Ryan Dancey föreslår i sin blogg några förändringar för att revitalisera rollspelshobbyn.

Kärnan i hans förändring är att byta ut den, i hans mening, stigmatiserade termen role-playing game mot Storytelling game.

Eskapisten ställer sig i den skeptiska hörnan inför namnförslaget.  Som en kommentator sa i hans blogg: White Wolf lär gnugga händerna…

Han fortsätter genom att påstå att nyckeln till framgång för hobbyn är att framhäva rollspelets möjligheter i jämförelse med populära MMORPGs som World of Warcraft. Rollspelets fördelar gentemot exempelvis WoW är framförallt den delade kreativiteten och gruppdynamiken.

Dancey avslutar:

”The successful future companies supporting this new trend in gaming need to be significantly different than the existing model.  Current publishers are built around a focus on producing text content.  The successful Storyteller Industry company will be at heart a customer service company.  Most of its work product will be related to internet services and community tools, rather than making & printing rule books.  We need to rewire the fundamental DNA of the industry from book publishing to internet service & community support. ”

Hans inlägg debatteras friskt på rpgnet i tråden Ryan Dancey on how to save gaming.

Jag tycker karln har en poäng i hans jämförelse med MMORPGs men frågan är om hobbyn verkligen behövs räddas?

Det här var lite skoj.

I Eskapistens eviga trålande på världens vida nät råkades detta på:

Jaha, en ful logga tänker ni.

Ja men så mycket mer än så!

Thousand Suns kan vara the next big thing för sf-rollspelsgenren. Troligtvis inte, men kan! Varför?

James Maliszewski. Om ni inte vet vem karln är är ni ursäktade, men vi som läst Steve Jackson Games JTAS-artiklar om Traveller vet att Malis…James, är en speldesigner som kan sf-genren som sin egen ficka. I slutet av 90-talet skrev han för övrigt en utmärkt kolumn om just sf och rollspel på rpg.net. Finns fortfarande kvar i arkiven någonstans.

Så vad är då Thousand Suns?

Det är ett sf-rollspel i dess mest klassiska bemärkelse. Rymdopera, kilometerlånga rymdskepp, storslagna scener ni vet. Och det är inte färdigt.

Ni hittar Rouge Games hemsida här.

Av en slump ramlade jag på en artikel av min all time filmrecensentfavorit Roger Ebert. Han har gett sig in i en debatt med brittiske skräckförfattaren och numera datorspelsdesignern Clive Barker om huruvida datorspel är konst eller ej. Tröttsamt? Javisst. Men ändå intressant på samma sätt som det är att se Maradona skjuta med luftgevär på reportrar. Han gör fel men gör det ändå med…viss stil.
Jag gillar Eberts avslutning:

Barker is right that we can debate art forever. I mentioned that a Campbell’s soup could be art. I was imprecise. Actually, it is Andy Warhol’s painting of the label that is art. Would Warhol have considered Clive Barker’s video game ”Undying” as art? Certainly. He would have kept it in its shrink-wrapped box, placed it inside a Plexiglas display case, mounted it on a pedestal, and labeled it ”Video Game.”

Ebert har ofta åsikter som jag inte håller med om, men fan vad han kan skriva.

Seattlebaserade Green Ronin kommer snart med en fackbok om spelhobbyn.

Det är redaktören James Lowder som har sammanställt essäer av storheter som Steve Jackson, Marc W. Miller, Greg Costikyan och en hel drös andra om deras favoritspel. Ni kan läsa mer om vilka som skriver här.

Det är bara att hoppas att SF Bokhandeln tar in luntan.

Black Industries har lagt ut fyra bilder från deras försenade Warhammer 40.000 RPG, Dark Heresy.

De är väl ganska fina? Jag gillar speciellt den första och den sista. Bilden på plåtkvinnan känns rätt…rollspelig…om ni förstår vad jag menar.

Margaret Weis Productions meddelar att de kommer att släppa Battlestar Galactica – The Roleplaying Game på Gen Con Indy den 16:e Augusti. Spelet använder sig av regelmotorn Cortex, samma regler som återfanns i deras tidigare rollspel Serenity (som bygger på tv-serien Firefly). Författaren är såvitt jag förstår också densamme, Jamie Chambers.

Jag vet inte vad jag ska tycka om den här nyheten. Det är väl kul liksom. Samtidigt kan jag inte låta bli att notera att Serenity knappast varit välsupportat sedan det släpptes. Om BSG går samma öde till mötes när intresset för tv-serien börjar falna vore det lite trist. Men å andra sidan, vem är det som säger att rollspel måste ha en lång livstid?

Men Serenity var ett bra (om ej extraordinärt) rollspel och BSG kan nog bli fint det också. Trots omslaget.

Daniel Jansson på COG Games har postat en intressant text om hur de tänkt när de stöpt om tre av de ikoniska megakorporationerna till Mutant Chronicles.

Jag tycker det är det mest spännande jag läst från COG hittills och tycker att deras tankar om korporationerna känns helt rätt. Nu återstår resultat att se men iallafall mina förväntningar höjdes precis ett snäpp!

Ja jag vet, jag är sen som kommer dragandes med det här nu. Men för er som inte råkat ut för Paramounts enormt framgångsrika viralkampanj hjälper jag gärna till.

Cloverfield är internetvärldens påhittade namn för J.J. Abrams (Lostförfattaren ni vet) kommande monsterfilm. Sen en teasertrailer släpptes i början av juli har hypen tagit fart ordentligt. Med hjälp av planterade webbsajter fyllda med underliga pussel ska man kunna ta reda på mer om filmen.

Eskapisten orkar inte traggla med pussel på viralsajter utan konstaterar istället att trailern bådar riktigt gott. Tänk en korsning av Blair Witch Project och Godzilla, fast bra och med en stor dos 9/11-ångest inslängd.

Titta på trailern här.

Gör det nu också.